cim efraimsson

Baby.

De senaste två veckorna har varit sprängfyllda med plugg. Efter vår årsdag den första oktober har jag knappt sett till Farid. Jag ser honom sitta vid sin dator och jag sitter vid min och hur vi än gör så har vi inte tid att umgås.

Det suger. Hur vi kunde skapa så mycket tid för varandra förra terminen är ett mysterium. Man kan om man vill, ja, men tror också det bara är mer att göra nu.

Jag vet inte. Skulle egentligen inte säga nåt annat än att jag saknar dig. Det vet du redan, men jag saknar dig verkligen. Tack för all din hjälp och allt du gör och att du springer upp sju på morgonen i ösregn för att skriva ut åt mig. Du är bäst. Jag älskar dig.