cim efraimsson

Det finns en första gång för allt.

Hemma i Sverige var jag alltid morgonpigg. Uppe senast vid halv nio varje dag. Vet inte varför, men jag har alltid tyckt om att vakna “tidigt” (inser att potentialla mjölkbönder som läser min blogg fnyser nu, men å andra sidan gillar inte jag mjölk) och gå upp innan alla andra på morgonen. Det är tyst, lugnt och lättare att tänka.

Idag var första gången jag vaknade på det här sättet sen vi kom till San Francisco. vet inte vad det är, men jag har varit off sen vi åkte. Vaknat vid halv elva och varit sjukligt trött fortfarande. 7:58 slog jag upp ögonen och kände “äntligen”.

För det ska ni veta - jag tänker fan inte slösa bort livet på att sova.

Godmorgon!