jag hatar twitter. jag använder det inte, jag läser ingens twitter överhuvudtaget. lik förbannat, när det slog, så kom jag på mig själv med att börja använda facebook-statusen som en twitter. och nu blir folk svinirriterade på att dom får mina långa meningar på engelska i sin feed. haha.
världen är allt bra kul.
Jag har tydligen lyckats förstöra kommentarsfunktionen? Men det sammanfaller ju helt PERFEKT med mitt bloggbyte. Imorrn sker det. Så skiter vi i det här, lägger det bakomflutna framför oss och rullar iväg på nya hjul. Ni är ju med, det vet jag. Och den som först kommenterar på det superenkla systemet på den nya bloggen får ett självporträtt tecknat av mig. Jag svär på Lucas. Då vet ni att det är sant.
Puss änglar, nu ska jag inte titta på The Hills, jag ska inte titta på Project Runway, jag ska inte ligga med Farid (jo tack, men han är ju fastväxt vid sin Mac nowadays), jag ska sova som en gris och drömma om framgång och lycka och kärlek och ungar som aldrig kräks.
Ridå.
Jag vet att det här känns som världens ände och jobbigare än cancer för er, men ni måste göra nåt för att se min nya blogg ordentligt med mitt favorittypsnitt. Det visade sig ganska snabbt att man måste ha det här typsnittet installerat på datorn för att kunna se bloggen som den ser ut.
Typsnittet heter Andes. Det enda ni gör är att klicka här, tryck på download, öppna med Stufflt Expander (standard). Då kommer datorn förmodligen och förhoppningsvis visa er mappen i exempelvis Finder. Det enda ni gör är att dubbelklicka på den och tryck “installera typsnitt”. Sen är ni klara. Det tar fem sekunder, alltså tre år i digital tid.
Men annars får ni skylla er själva och se en ful Helvetica-version av min blogg istället. I don’t care.
PUSS
De senaste två veckorna har varit sprängfyllda med plugg. Efter vår årsdag den första oktober har jag knappt sett till Farid. Jag ser honom sitta vid sin dator och jag sitter vid min och hur vi än gör så har vi inte tid att umgås.
Det suger. Hur vi kunde skapa så mycket tid för varandra förra terminen är ett mysterium. Man kan om man vill, ja, men tror också det bara är mer att göra nu.
Jag vet inte. Skulle egentligen inte säga nåt annat än att jag saknar dig. Det vet du redan, men jag saknar dig verkligen. Tack för all din hjälp och allt du gör och att du springer upp sju på morgonen i ösregn för att skriva ut åt mig. Du är bäst. Jag älskar dig.
haha såg det här när jag tog den andra bilden. har suttit och kliat mig i ögat under tiden jag målade. ser ni vad jag måste genomlida? gulsot. åttatusen dollar. suck.
såhär kommer ditt ansikte se ut om en vecka elin. Blågrönt, brunt och lite rosa. Färgerna längst upp är bakgrund och extra ögonfärg. Eh.. jag förklarar sen.
Okej. Blimpa är posteriserad och färdig att gå. Jag har precis gjort klart mitt color scheme. Jag skulle ju egentligen göra Farid, men hans bild blev inte lika många values när jag fixade det i Photoshop. Då blev det Elin istället. Nu har jag press på mig att göra det fint.
Haha kul notis förövrigt. Tog in en bild på Enrique från Elins blogg (Enrique, snuskigt het brasilianare) till klassen för att den blev så bra i value också. Tänkte inte måla den, men var tvungen att ha tre. Läraren trodde inte för en sekund på att det var en kille som min tjejkompis dejtat, han sa att jag rivit ur den ur en tidning HAHA. “That guy HAS to be a model.. and if he’s not, he should be”.
by far, det coolaste jag nånsin gjort i illustrator. photoshop känns så sjukt nybörjarnivå efter att ha pillat i storebror illustrator under flera veckors tid.
nu ska vi skapa en produkt och sen bygga en ad, produkten måste vara i 3D. jag fjantar mig bara nu i början, men coolt va?
Alla ni som varit avundsjuka på vårt vackra väder, det ÖSREGNAR i San Francisco idag. Det är spännande med kuststäder, och med spännande menar jag vidrigt, detta med att varje form av väder blir förstärkt med tusen. Är det varmt är det 30 grader. Blåser det och du har klänning så kan hela världen din snippa innan dagen är slut. Och när det regnar så blir det översvämning. Polisbilar överallt, folk som vadar framför skolbyggnaderna för att lämna in arbeten och försenade bussar. Ni vet, i Sverige så kan det ösregna, men då är det oftast över på några timmar. Här håller det på oavbrutet i tre dagar.
Haha, Lucas var rolig, han vägrade nästan gå ut. Jag kom hem från skolan, dyngsur, och självklart är det första jag måste göra att gå ut med hunden. Så fort vi kom ner till ytterdörren tittade han på mig och sa “du är sjuk i huvudet” med sina ögon. Men jag vet ju att han måste kissa, så vi gick i alla fall. Det slutade med att han helt sonika stannade, trots att jag var duktig matte och höll paraplyt över HANS huvud istället för över MITT. Fatta hur folk garvade när dom gick förbi oss. Men nej, det dög inte. Lucas stannar och jag får bära hem honom halvvägs bort på promenaden. Kul jul. Så fort vi kom hem däckade han i sängen mellan mina ben. Blöt och gosig.
Nu har jag skrivit första inlägget på nya bloggen, men vafan. Det känns alltid lite bitterljuvt att byta, ändå har jag gjort det flera gånger och verkar få fler läsare utav det. Men ändå. Ikväll kör vi, kanske.
Och ELIN, jag har en surprise till dig.
OCH förresten, jag fick A på min lila målning som jag lämnade in, kommer ni ihåg? Den med killen som skrek. Mitt första A i Color & Design.
Puss.
och ni trodde jag var klar med color charts? nähä ni, det kan ni fetglömma. mutes och tints och shades, det är typ allt jag gör varje vaken sekund. fett snygga färger om ni frågar mig. det får man om man blandar röd-röd-orange och blå-blå-grön. det ni.
och ja, självklart får ni bättre bilder imorrn. nu ska jag sova.
puss.
det här är vad jag gör, okej? psychology of color. former och färger och skit. eftersom jag pröjsar åttatusen dollar för det så är det jävligt mycket viktigare än att uppdatera bloggen. om inte ni känner för att betala mig för att blogga, då kan jag överväga att skita i skolan. haha, tänk att få betala för att blogga, vad sjukt JA JUST DET DET ÄR ETT JOBB nuförtiden. efterblivet.
